I april var Kalle Bäck hos oss och höll ett föredrag med rubriken ”Byn, gården och människan på 1800-talet”.

Till vardags är Kalle Professor i historia, Linköpings universitet. Han är

prefekt på institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur, ISAK

Hans Forskningsinriktning Agrarhistoria, Landsbygdshistoria, Vardagslivets historia

Publikationer – ett urval

”Bondeopposition och bondeinflytande under frihetstiden”. Centralmakten och östgötaböndernas reaktioner i näringspolitiska frågor. Stockholm, 1984

Början till slutet. Laga skiftet och torpbebyggelsen i Östergötland 1827-65. Linköping, 1992.

”Det svenska Dasset – inte bara en skitsak!” En historisk studie av dassets betydelse som forum för social kontakt och medborgarfostran. Linköping, 1994.

”Östergötland under frihetstiden” (i Den nya människan). Linköping, 1997.

”Den besvärliga svärmodern. Myt, nidbild eller verklighet”. En historisk studie av förhållandet mellan svärdöttrar och svärmödrar. Linköping, 1999.

”Historiska historier”, Linköping 2006.

”Sverigebilden. En historia om rödfärg, tegel, trädgårdar och byggnader”, Linköping 2008

Kalle B bor på liten ort mellan Tranås och Ödeshög. Trehörna ca 350 innevånare.

Nog om Kalle B nu dyker vi ned i 1800-talets samhällsorganisation på landsbygden.

Torpare var på 1850 talet Sveriges näst största yrkesgrupp. ca 500.000 boende på ca 100 000 torp. Var sjunde svensk bodde på ett torp. Det sista torpet i ursprunglig mening försvann på 1875 talet.

Man kan inte bli torpare nuförtiden. Torparsystemet existerar inte längre i Sverige. (Dagsverkessystemet förbjöd på1970-talets. Ersättning för arbete skall ske med lön mao. pengar inte dagsverken).

Byn med omnejd.

Landsbygden har förändrats mycket på 200 år. På samma sätt som städerna om inte mer.

Nu för tiden är landskapet mer ”specialiserat”. Skogen på ett ställe, åkrar på ett annat och ängsmark har i princip försvunnit.

På 1800-talet var landskapet blandat mellan åkermark, skogsmark och ängsmark i stor utsträckning. Ängsmarken var ca 3 gånger större än jordbruksmarken. Stor del av ängsmarken är borta nuförtiden. En hel del blev planterad med skog. Skogen hade mycket större inslag av lövträd. Den var inte heller så specialiserad på några få barrträdsarter.

Slätterna var mörkare, skogarna var ljusare. Inte så stora kontraster som idag.

Före 1800-talet bodde man i Byar. Byarna bestod av flera gårdar. I Skåne uppåt 40, i Södermanland 10-15 gårdar. Att bosätta sig i byar härstammar från vikingatiden om inte längre tillbaka.

Byns mark var uppdelad på tegar eg. markbitar. Tegarna var många. En bonde kunde ha upp till 50 tegar. Tegarna var långa och smala. Ner till 5 meter i bredd. Genomsnittet var 15 meter. Alla hade tegar på åkermarken, ängsmarken och skogen. Principen var att alla skulle ha en del av alla marktyper, bra som dåliga.

Laga skiftet började i mitten av 1820 talen och höll på under hela 1800 talet. Tanken var att göra jordbruket mer rationellt genom att lägga ihop tegarna till mer sammanhängande markområden.

Gården.

Efter ”Laga skiftet” blev marken mer koncentrerad. Man fick mer större sammanhängande arealer. Därigenom blev arbetet på gården mer effektivt. Det som också hände också var att man flyttade ut från byn till markerna man fått tilldelade under skiftet. Då blev det den mer spridda bebyggelsen som vi ser idag.

En gård består av ett antal hus. Nu finns det ca 6 hus på en gård. På 1800-talet var antalet hus ca 16. Man hade ett speciellt hus för varje verksamhet på gården. Oxe var vanligaste dragdjuret. Häst var mer ovanligt. Häst användes inte som föda och när det var dags att slakta fick bödelsdräng göra det.

Dåtidens torpställen såg inte ut som idag. Det var enkla stugor oftast med ett kök och ett allrum.

Trädgårdar runt husen växte fram på sista halvan av 1800-talet. Äppelträd började komma på 1830 talet.

Ända till mitten av 1800-talet var torpen oftast inte målade. 1876 det var ca 6% som var rödmålade då. På 1880-talet hade det stigit till ca 80%.

Människan

En vanlig fråga som Kalle Bäck får är ”Var inte människan lyckligare förr”. Det kategoriska svaret är enligt Kalle ”nej”.

Man kan lugnt säga att människorna levde ett hårt liv på den tiden.

Dom var ca 10-15 centimeter kortare än i dag. Mycket beroende på hårt arbete och dålig kost. Det tog ända till slutet av 1800 talet innan både medellivslängden och medellängden började stiga.

Medellivslängden var bara runt 40 år. Det berodde på att överleva barnaåren var ett vågspel. Det flesta som vi i dag ser som ganska harmlösa sjukdomar var livsfarliga. Vissa som vi förväntar oss att klara av idag var 100% dödliga.

1876 dog 7 av 10 i lunginflammation. Blodförgiftningar var 100% dödliga.

Infektionssjukdomar Mässling, kikhosta och scharlakansfeber var dödliga för små barn. Smutsigt vatten och dålig sanitet ledde till diarréer och kolera.Vid missväxtår drabbades barnen först och hårdast.

Klarade man av barndomen kunde man förvänta sig att leva till 60-70 års åldern. Att få fram mat på bordet 365 dagar om året var ett hårt jobb och svält var inte ovanligt. Kosten bestod ofta av mycket gröt och potatis.

Efter väl förrättat värv tackade Birgitta av Kalle B och gav honom lite färdkost inför resan ner till Trehörna.